Nu i åttan...

Känns det helt hopplöst. Idrotten är värre än vanligt. Jag måste verkligen skärpa mig och koncentrera mig i skolan om jag vill ha bra betyg. Måste vara med aktiv på lektionerna Men det vet jag att jag aldrig kommer bli. Jag räcker väldigt sällan upp handen, även om jag väldigt ofta vet svaret. Mycket innan en del andra har kommit på svaret. Jag tänker längre fram. Jag tänker svaret i huvudet Speciellt på SOn. Många hatar SO, det gör jag inte. Det är det roligaste ämnet. Men jag kommer nog aldrig berätta det för alla i klassen. Aldrig. Nej. Sådan är inte jag. Jag sitter tyst. Räcker upp handen ibland. Jag är bättre än vad jag verkar. Kolla bara på mina läxförhör och mina prov. Jag har alltid bland dem bättre. Men ändå, är jag en av dem som pluggar minst. Det är väl mitt fel eller hur? Jag ska ju bara vara mer aktiv på lektionerna och räcka upp handen oftare. Prata mycket i grupparbeten. Nej sådan kan jag inte bli längre. Det är försent. Jag har väldigt ofta bra idéer som jag aldrig säger. För jag tänker att någon har säkert en bättre. Och så blir det att jag inte är så aktiv. Eftersom dem andra är mycket bättre än jag. Det är inte så det vet jag. Jag är minst lika bra jag med. Jag behöver bara öppna min mun och så ska världen få höra vad jag egentligen kan. Fast det kommer aldrig hända Inte nu. Tack vare den läraren jag hade i ettan till trean. Nämner ej hennes namn. Men det hon gjorde, och det klassen gjorde mot mig fram till sexan. Det gör att jag aldrig kommer få mitt MVG även om jag skulle kunna få det. Får nöja mig med mitt VG eller kanske G. Det är mitt fel att jag inte räcker upp handen. Men tänk om alla blir helt tysta. Tänk om någon skrattar om jag säger fel. Tänk om jag får den där "bitch" blicken av någon. Nej. Det är inte värt att riskera Även om jag nu vet att ingen i min klass kommer göra det. Jag vet, jag hoppas. Men tänk OM. Lika bra att vara en av dem tystare, i klassrummet. Fast utan för klassrummet. Då är det jag som pratar mest. Kanske för att där är det ingen som skrattar om man säger fel? Jag vet inte. Jag bryr mig inte. Mitt val, mitt liv. Så lever jag och låt mig leva så. Tack.

Läraren som jag nämnde gjorde ingenting fel. Hon gjorde ingenting alls. Vi blev bara hennes favoriter för vi var tysta och trodda att vi inte kunde, fast det kunde vi. Hon var bara nöjd att vi var tysta. Satt fin och hängde med och väntade på rasten. Jag vet inte. Men något måste det vara med mina första år i skolan. Det vet jag.

Tack och hej. Ha det bäst. Puss.